Jag har följt den svenska vargstammens utveckling under snart 20 år. Tillsammans med Lars Erik Olsson har jag följt gamla Filipstadsreviret under ett antal år, samtidigt med dåvarande Kilsbergsrevirets etablering, nuvarande Villingsbergsreviret.
Jag har följt Kilsbergens vargar sedan etableringen för många år sedan som Naturbevakare på Länsstyrelsen i Örebro.
Jag är övertygad om att vargens återkomst till Mellansverige har tillfört en ekologisk injektion i våra skogar.
Vargen fanns ursprungligen över större delen av norra halvklotet i en mängd olika miljöer. Målmedveten förföljelse från människan under lång tid har kraftigt minskat både utbredningsområdet och antalet vargar.
I Sverige fredades vargen 1966 och det fanns då endast enstaka djur kvar. Under 1990-talet började beståndet öka mer påtagligt. Sedan 2001 har antalet föryngringar varit under tio per år. År 2004 var antalet föryngringar i Sverige för första gången över tio.
Flera fall av misstänkt illegal jakt har bidragit till att vargstammens osäkra fortlevnad.
De flesta skandinaviska vargar finns i Mellansverige och angränsande delar av Norge.
Sveriges medlemskap i EU innebär att vi förbundit oss att följa Habitatdirektivet. Ett strikt skyddssystem ska införas för ett antal djurarter, däribland varg. Vargen tillhör kategorin ”Akut hotad” vilket innebär att den anses löpa en extremt stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en mycket nära framtid.
Jag tycker att vi ska försöka bevara vår vargstam, naturligtvis under kontrollerade och rimliga gränser, men först måste vi nå en nivå på vargstammen som är uthållig ur genetisk synpunkt.
Titta på filmen och tänk på hur viktig en djurart kan vara i det ekologiska systemet!
Bildgalleri
