Inbrott i bilen

Den 21 august 2016 åkte jag ut på ett tjänsteärende åt Länsstyrelsen i Örebro län. Då det var söndag så följde min Ewa med mig på  uppdraget. Då vi återkom på tidig eftermiddag så stannade vi vid Lekhyttans kiosk och restaurant för att äta lunch. Jag hade tjänstebilen och vi är fullt medvetna om de risker som finns vid parkering på offentlig plats. Vi satt i bilen en stund då vi parkerat och lade ned alla våra värdesaker i Ewas stora handväska och gömde den på golvet på förarplats och lade min jacka över. Vi gick in för att äta lunch. Lunchen tog 25 minuter och vi gick ut till bilen igen för att åka vidare. Jag öppnade förardörren och Ewa stod på passagerarsidan och utbrast, jävlar i helvete,,, Hennes handväska med alla våra värdefulla tillhörigheter var borta, trots vidtagna åtgärder, tyckte vi. Vi gick snabbt in på restaurangen och hämtade en personal som intygade att inbrottet skett på parkeringen då det låg glassplitter på asfalten utanför bilen.

Höger sidoruta var krossad ,då hemnycklar och dubbla uppsättningar av Ewas bilnycklar låg i väskan. Kontokort, körkort, kikare, telefon m.m. var borta. Min första tanke var att åka hem så fort som möjligt för att säkra hus och bil. Tjuvarna stod säkert i köket redan och bilen var bortkörd, tänkte jag. Vi körde iväg  mot hemmet med håret fladdrande och värmen på full speed. Hemma fanns inga tjuvar. Då vi inte hade några hemnycklar fick jag hämta långa stegen, och Ewa som är mycket yngre än mig fick klättra upp och krossa fönstret på övervåningen och klättra in. Hon öppnade entre dörren inifrån så att jag kom in och vi kunde börja ringa på vår hemtelefon. Vi tänkte på vad som skulle göras först. Polisanmälan, naturligtvis. Jag ringde 11414 och hamnade i telefonkö. 84 samtal före. Man kan lämna telefonnummer och bli uppringd på det nummer man angivit.

I skrivande stund har de inte ringt upp mig än. Ewa satte sig med vår fasta telefon och ringde 11414. Efter en timma kom hon fram och fick tala med en polis som satt i Malmö. En trevlig polis som efter ett långt samtal öppnade sitt hjärta och berättade att situationen i Malmö var betydligt mer krävande än i Lekhyttan. Vi hade medlidande med honom och önskade honom lycka till och vi ville nominera honom till en bragdmedalj. Vi fick göra vår inbrottsanmälan. Ewa satt i timmar med att stoppa våra kontokort och körkort och mobiltelefoner. Ewas bil, satan,,,, Jag ringde till Falcks bilbärgning som kom för att hämta Ewas bil och köra den ned till Reimes innanför lås och bom. På gården hade den säkert blivit stulen under natten. En mycket hjälpsam bilbärgare, berättade om bilinbrott och brända bilar som var hans heltidsjobb nu för tiden. All denna brottslighet i samhället skapar i alla fall massor med jobb åt vi arbetande svenskar kom vi överens om när han gjorde inbrott i Ewas bil för att kunna lägga ur växeln då bilen drogs upp på bilbärgaren. Satan !Vi måste ringa Låssmeden för att byta lås i huset. Det blir dyrt och med en hög självrisk berättade en trevlig flicka i telefon. Vi började nu ringa till försäkringsbolagen för att göra en anmälan. Ewas bilnycklar och bärgning gick galant. Men självrisken var hög. Det som var stulet i väskan gick mindre bra.

Försäkringsbolagen idag ersätter inte stöldbegärligt gods. Domkraft och varningstriangel ersätts, men vem faa,, bryr sig? Då vi hade gjort inbrott i vårt eget hus så ersätts inte fönstret på övervåningen. Jag vet inte om det är någon större vits att ha huset försäkrat? Om huset brinner ned så kanske man får en ersättningslägenhet, men jag har inte läst det finstilta färdigt än, så jag är inte säker. Vi har haft bilar som stått och spanat på vårt hus vilket gör att det känns lite osäkert fortfarande. Bovarna kommer säkert att prova nycklarna till huset samt försöka öppna Ewas bil. Jag har förberett deras besök med många innovativa åtgärder som jag inte kommer att redovisa här. Välkomna,,,,,,