Cykeltur på midsommarafton
Vår granne i Norge hette Ola Ödegård. Han bor med sin fru 2 kilometer längre söderut i Sördalen. När man sitter på veranda så ser man hans hus. Ola är 80 år gammal han cyklar inte gärna men han går och leder cykeln för att inte ramla. Ola har varit med om mycket. Han var med och byggde Järnvägen mellan Kiruna och Narvik. Han var vägansvarig för en vägsträckning från sitt hus och vidare söderut under kriget, alltså 30 år tidigare.
Han cyklade på vägen med spade och kratta och blev stoppad av en tysk militärpatrull. Ola rökte pipa på den tiden. Ola stannade på uppmaning och knackade ur sin pipa på spaden han hade på pakethållaren. En tydlig resonans kom från spaden och Ola sade högt: ” Englisher Stahl ”. Han blev momentant arresterad och förd till fängelse i Harstad. Ola kom ut efter någon vecka och fortsatte sitt uppdrag med vägen.
När man kom hem till Ola på besök så skulle man alltid dricka kaffekask. Olas fru var religiös, det var inte Ola. Ola sa alltid till sin fru att sätta på pannan och så tillade han alltid ,”koka stert kaffi”. Traditionen i Norge säger att man ska fylla på kaffe i koppen och sedan lägga i en sockerbit, sedan ska man fylla på med brännvin tills sockerbiten syns på botten. Då Ola inte fick dricka brännvin utan sällskap så tog han alla tillfällen i akt vid besök.
Ola kom ofta hem till oss. Jag vet inte om orsaken var vår närvaro eller att jag bryggde öl i vår källare. Jag hade alltid öl på lager och det var ofta starkt. Ola fick alltid ett glas och satt i storstugan eller på altanen och smuttade på sin Öl. Han sa inte mycket men han kände nog vår närvaro och det uppskattade han. Efter avslutat besök hjälpte vi honom ned för trapporna till sin cykel, och han vandrade sakta hemåt. När vi tittade ut genom fönstret så såg man honom hela vägen tills han kom hem.
På midsommarafton 1972 så hade vi Midsommarfest hemma hos oss. Ola var bjuden han kom med ”Bunadskläder” och var nyklippt. Han satt i sin favoritstol och njöt av samvaron med alla gäster. Han kände sig som huvudpersonen i sällskapet. Ola fick även lite starkare drycker, men vi höll hela tiden kontroll på honom. Det började bli på småtimmarna och Ola ville gå hem. ”Vi skjutsar dig hem med bilen”, sa vi. ”. ”Nej om ni skysser meg hjem så blir kona mi sint”, ”og det vill vi ikke”,, Vi hjälpe Ola ned till cykeln och han tog ett stadigt tag i styret och började ”russle ned for bakken” mot vägen. Vi stod alla på altanen och såg honom sakta vandra nedåt , lite vingligt men dock under kontroll. När han passerade vårt gamla hus vid vägen” Spökhuset” så började han springa med cykeln. Vi hade aldrig sett honom springa förut. När han kom ut på stora vägen så svängde han inte mot sitt hus utan åt andra hållet. Vi såg honom inte längre då träd och buskar skymde utsikten. Vi konfererade och jag bestämde att vi skulle sända ut två eftersöksgrupper. Vi var övertygade om att om han fortsatte springa så skulle han ligga i vägkanten med andnöd eller vara död.
Vi samlade ihop oss och två grupper utsågs till eftersöket. De gav sig av till fots nedför backen och vidare norrut på stora vägen. Jag tog vår bil och åkte ned mot stora vägen. Vi rörde oss sakta efter vägen norrut. Vi måste se honom snart ligga i diket, tänkte vi. Efter några branta kurvor såg vi Ola sitta i dikeskanten. Han flämtade våldsamt och var inte pratbar. Efter en stund hjälptes vi åt med att få in honom i bilen och körde hem honom. Vi fick in honom i sitt hus och vidare till sängs, Jag stannade kvar hos honom och efter någon timmas vila så frågade jag honom,” varför började du springa gamle tok”? Han svarade efter en stunds eftertanke,,” Det var noen som sköv på meg i ryggen”,”Jeg kunde ikke stoppe”!! Vid eftertanke så har jag svårt att misstro denne gamle man. Det fanns ingen anledning för honom att halvfull börja springa hemåt och dessutom åt fel håll. Vi tror att han träffade på vårt ” spöke” då han passerade huset,, Ola överlevde denna midsommarafton utan några större men,,,,,,,,
